Vinaþáttur Vinar vakur valdníðingur mikill stjóri stór við sigurhól han dó dauðan hvern i æskubóli meðal vina vinur mikill va

Skaldens skorr vid skrivbordets bryn bordet är blottlagt; murket och tomt mycket fick; dennes kramp kräva Mindre minns han då minnet tröt inget ingav tröst; åt åren som gick ålderns bane; livets levnad fick Tiden tappas och timglaset vägs tömd tid rinner; till himlens hörn hamnens port; fram vid fridens fäste

levande paradis i morgontimmens dyningar i en dröm, lysande Dis förtäljde om gärningar kommande tidevarv skulle förläna rikedom fröjdens bestående arv förkunnades med en dom en varning fästades i drömband knöts eden svendomen fick ej vara tillstädes innan våren var liden i svarta boken berättades om avhållsamhet syndfullhetens njutningar, vårleken frestelsen i tvåsamhet syndens grepp i vårsolen två älskande i ängen tär ogudaktiga görande svärtar själen tillfreds i naturens sköte du är då...

veistu hver í býli þínu býr í rúmi næturinnar í svefni,svífur sektarkendin óraunveruleikin þverleikin í staðreind staðfastur í öryggi örmagna

döden ler i den nyvunna dagen mörka moln fördriver ljuset spåren syns ej längre på marken öppnar dörren till mörkret glömmer gårdagens glädje allt som var är stulet allt som kommer är slut livets sträng slits sönder i en rökslinga virvlar själen in i evighetens glömska