Skaldens klagan
Skaldens skorr
vid skrivbordets bryn
bordet är blottlagt;
murket och tomt
mycket fick;
dennes kramp kräva
Mindre minns han
då minnet tröt
inget ingav tröst;
åt åren som gick
ålderns bane;
livets levnad fick
Tiden tappas
och timglaset vägs
tömd tid rinner;
till himlens hörn
hamnens port;
fram vid fridens fäste